Denna text är främst för nybörjare inom undervattensfotografering. Det är ingen instruktionsmanual utan helt enkelt en beskrivning av hur vi gick till väga för att lära oss fota under vatten. Vi vill hjälpa andra nybörjare genom att skriva om hur vi började, vilka problem vi mötte samt hur/om vi löste dem. Man glömmer lätt bort vad man som nybörjare tyckte var knepigt och vad man undrade över när man som expert har det mesta i ryggraden. Förhoppningsvis ska vi även kunna utbyta tips med mer meriterade undervattensfotografer när vi fått koll på tekniken.

De tips vi ger är praktiskt testade av oss själva och vi ska föröka scanna in exempelbilder.

Anledningen till att vi överhuvudtaget köpte en undervattenskamera var egentligen två. För det första ville vi få en ny dimension på vår dykning. För det andra tycker vi det är kul att fotografera och det var en stor utmaning att göra det under vatten som är betydligt svårare än på land. Att vi skulle iväg på vår första dykresa och ville dokumentera den på ett bra sätt påverkade också.

När vi väl bestämt oss att köpa en kamera kom genast flera frågeställningar. Vad för kamera?, Vad behöver man för tillbehör?, Vad kommer allt att kosta?. Först var vi inne på digitalkamera i uv-hus men då vi läst oss till att TTL-blixt var något av ett måste och det inte fanns något vidare utbud av TTL-blixtar till digitalkameror lade vi ned det. Systemkamera i uv-hus var utanför vår budget så kvar på vår lista stod Motor Marine II-EX från Sea & Sea. Den kändes rätt i prisnivå (6999:- med extern YS-60 TTL-blixt) samtidigt som den har utvecklingsmöjligheter med olika objektiv mm.

Målet innan vi genomförde första dyket med kameran var att få koll på grunderna inom uv-foto teoretiskt. I och med att vi fotograferat en hel del på land hade vi mycket gratis när det gällde det teoretiska men det gav ändå mycket nyttig info eftersom det skiljer mycket mellan landfotografering och uv-foto. Teori och praktik är två olika saker men kan man ta bilder i teorin ökar sannolikheten för bra bilder markant.

Det finns många bra sidor med information om uv-foto, se våra länkar. Känner man någon uv-fotograf är det en stor fördel då man bland annat kan få tips, låna utrustning, få feedback på bilderna. Man ska dock vara klar över att alla utvecklar sin egen teknik med favoritinställningar så testa olika sätt och kom själv fram till vad som passar dig bäst.

När vi väl hade någorlunda koll på teorin behövde vi lära oss hur utrustningen vi köpt fungerade. Det är viktigt att lära sig hur kamera och blixt fungerar och vad indikeringslamporna betyder. Man kan ju inte simma in till land och kolla instruktionsboken varje gång en lampa lyser.

Det är en fördel att få bra kontakt med butiken som framkallar bilderna för att förstå hur bilderna korrigeras av dagens fantastiska kopieringsmaskiner. Olika butiker korrigerar bilderna på olika sätt. Ofta ser de till att färgerna blir mer mättade än i verkligheten och vi kan lova att de inte tar någon hänsyn till att dina bilder är tagna under vatten om du inte talar om det för dem. Dåliga kopior behöver inte alltid bero på dåliga negativ utan kan bero på kopieringsmaskinens inställningar. Ibland kanske man inte vill att de ska korrigera bilderna om man t.ex. testat olika slutartider eller bländare för olika exponering. Labbet där vi framkallar har som standard att mörka bilderna ½ bländarsteg, åskådliggörs på bildens baksida med siffran +1, dvs +1 är rätt exponerad bild och +2=mörkning 1 bländarsteg.

Ett viktigt tips vi fått av en uv-fotograf var ”Lär er först att bedöma avstånd under vatten”. Alla vet ju hur svårt det är att bedöma avstånd under vatten eftersom allt verkar vara 25% närmare än i verkligheten. Nu är det ju så att man ska ställa in kameran på detta uppfattade avstånd och inte på det verkliga så att lära sig avståndsbedömning under vattnet är mycket viktigt. För att underlätta detta knöt vi knutar på ett rep. Knutarna placerades så att det uppfattade avståndet under vatten skulle bli 1m, 1,5m samt 2m.

Vi försökte planera första dyket så bra och fördelaktigt vi kunde utifrån vad vi läst och hört. Vi bestämde djup till max 3 meter för att ha gott om naturligt ljus. Planen var att ta bilder av varandra på 1, 1,5 och 2 meters avstånd med olika bländare och slutartider, se nedan. Vi hade stor nytta av repet för avståndsbedömning. För att kunna komma ihåg planen nedan köpte vi en skrivskiva och skrev upp allt på.

Djup: cirka 3 m

Avstånd: 1m, 1,5m och 2m

Objektiv: 35 mm

Film: Fuji Superia ISO 200

Mål:

• Testa kameran, lite olika slutartider och bländare för att lära känna kameran och hur det är att greja med den under vatten. Öva på att uppskatta avstånd rätt.

Plan (Bländare, tid, avstånd)

1. f5,6, 1/30 & 1m
2. f5,6, 1/60 & 1m
3. f5,6, 1/125 & 1m
4. f8, 1/30 & 1m
5. f8, 1/60 & 1m
6. f8, 1/125 & 1m
7. f11, 1/30 & 1m
8. f11, 1/60 & 1m
9. f11, 1/125 & 1m
10. f5,6, 1/30 & 1,5m
11. f5,6, 1/60 & 1,5m
12. f5,6, 1/125 & 1,5m
13. f8, 1/30 & 1,5m
14. f8, 1/60 & 1,5m
15. f8, 1/125 & 1,5m
16. f11, 1/30 & 1,5m
17. f11, 1/60 & 1,5m
18. f11, 1/125 & 1,5m
19. f5,6, 1/30 & 2m
20. f5,6, 1/60 & 2m

Resultat:

• Planeringen sket sig efter första kortet då kamerans varningslampa för underexponering började lysa. Vi kunde ju inte sluta efter en bild så vi beslutade att ignorera lampan och köra på efter planen. Det visade sig att vi fick bilder trots varningslampan. Bakgrunden blev dock underexponerad och syns inte. Dykaren är alltför överexponerad vilket gjort att labbet mörkat bilderna och bakgrunden blir då ännu mörkare.
• Svårt att se någon variation på skärpedjup eftersom ingen bakgrund kom med samt att dykaren ligger vertikalt i vattnet.
• Vi ansåg att f8 och 1/60 kan vara en bra grundinställning men som sagt detta är första filmen samt att resultatet inte var någon höjdare bortsett från ett fåtal bilder.

Dyk nr 2 gjorde vi direkt efter första dyket men nu satte vi på en extern viewfinder och ett 16mm objektiv vi fått låna av Håkan på Motala Dykprylar.

Djup: cirka 3 m

Avstånd: cirka 1 m

Objektiv: 16 mm

Film: Fuji Superia ISO 200

Mål:

• Samma som film 1.

Resultat:

• Förutom att en extern viewfinder är ett måste om man fotar med vidvinkelobjektiv eftersom kamerans viewfinder är för 35mm objektiv var den mycket smidigare och lättare att kolla igenom än kamerans fasta.
• Det var stor skillnad att fota med 16mm jämfört med 35 mm objektiv. Bredare användningsområde samt att man inte måste vara så noggrann med avståndet mellan kamera och objekt tack vare att 16mm objektivet ger betydligt större skärpedjup.
• Bildkvaliteten blev ungefär som med 35 mm objektivet, se nedan.
• Skärpa hela tiden trots varierande avstånd. Dock aldrig längre än 1m. Svårt att se skillnad på bilder med olika inställningar men f5,6 1/30 verkar ge lite bättre kontrast på bakgrunden än f8 1/60 men man tappar så klart skärpedjup. Verkar gå att frysa en stillastående dykare med 1/30 utan problem.
• Vi har också lärt oss att man ska trycka av två bilder efter isättning av film för att filmen ska hamna rätt för första bild.

Inför tredje filmen lade vi upp taktiken att jämföra ½ blixtstyrka med TTL samt välja lite större bländare för att försöka få bättre exponering på bilderna. Man minskar fenomenet blixtljus i mitten och mörkt runt omkring eftersom en större bländare släpper in mer ljus så att blixten inte behöver kräma på så mycket ljus.

Djup:18,10,5,2 meter

Avstånd: 2,1, 0,5 meter

Objektiv: 35 mm

Film: Fuji Superia ISO 200

Mål:

• Konstant tid 1/60s. Testa olika bländare på olika djup (18, 10, 5m) + skillnad mellan TTL och ½ blixt för att minska ned överexponeringen på dykare som vi hade på film 1 och 2.
• Testa Close Up – linsen för att få bekräftat att manualens uppgift om skärpedjup 0,5-oo är fel.
• Se om TTL-blixtljus räcker på 2m

Resultat:

• ½ blixtstyrka ger för lite ljus på 18 och 10 m med objektavstånd 1m. Ger mindre ljus än TTL då de bilderna blir mindre överexponerade än TTL-bilder. Vi har dock fortfarande samma problem med överexponerad dykare.
• Ingen skillnad på omgivningens synlighet på 18 och 10 m med olika bländare. Det var för mörkt.
• CU ger inte skärpa 0,5-oo.
• TTL räckte ej för att få rätt exponering på 2 m:s avstånd på 5 m djup.

OBS!!

Efter mycket huvudbry över varför våra bilder blir så kraftigt överexponerade trots rätt gynnsamma förhållanden har vi troligtvis hittat lösningen.

Vi läste i manualen att Motor Marine II-EX automatsikt ställer in filmkänslighet för DX-märkt film ISO 50, 100 samt 400. Är inte filmen DX-märkt ställer kameran in ISO 50. Frågan blev då vad ställer den in om man sätter i en DX-märkt ISO 200 film som vi gjort?

Vi ringde till Generalagenten SwedishDivers i Göteborg där vi pratade med Mattias. Efter en del diskuterande kom vi fram till att han inte säkert kunde säga vad den ställde in. Vi tror och hoppas dock att den ställer in ISO 50 eftersom det skulle förklarade mycket bra varför våra bilder blivit så överexponerade. Tror kameran att det sitter en ISO 50 film i kommer blixten att ge alldeles för mycket ljus för att ISO 200 filmen som sitter i ska bi rätt exponerad och man får en överexponerad förgrund och mörk bakgrund.

Som vi påpekade i inledningen är det bra att lära sig hur kameran fungerar innan man hoppar i det blöta.J

Vi bestämde oss för att testa ISO400 film för att ha en ljuskänslig film och då förhoppningsvis få rätt exponerade bilder.

Djup: 17,10,5, <5m

Avstånd: 1, 1,5

Objektiv: 35 mm

Film: Fuji Superia ISO 400

Mål:

• Testa om vår överexponerings teori stämmer genom att använda en ISO 400 film.
• Större bländare borde ge mindre blixtljus och därmed större chans att få med omgivning.
• Testa CU
• Testa exponering på 1,5m

Resultat:

• Problemet med överexponering verkar vara löst. Bilderna blev betydligt bättre även om vi har en bit kvar tills de bli bra.
• 17 m för mörkt för att få med någon omgivning.

Djup 17,10,5,<5 meter

Avstånd: 1, <1 m

Objektiv: 16mm

Film: Kodak ISO400.

Mål:

• Jämföra hur mycket mer bakgrunden kommer fram på 17 resp. 10 m med 16mm objektiv kontra 35mm objektiv. Resten av korten tar vi som vi vill

Resultat:

• På 17 m är bakgrunden knappt synlig men ändå där för både f5,6 och f8 med 1/30 vilket den ej var med 35 mm.

Rulle 6 tog vi med ISO 100 DIA för att dels prova ISO100 film och även se hur det blir med dia. Dia är ju betydligt mer känslig för rätt exponering än negativfilm som kan kompenseras rätt mycket. Bilderna blev hyggliga, fin skärpa men aningen underexponerade. Vi tror det beror på att inte blixten orkar med de motiv vi väljer. Vi måste komma närmare objekten så blixten räcker till.

Suget efter vidvinkelobjektiv och viewfinder har nu lett till att vi införskaffat det plus ett makro 1:2 objektiv.

Vi såg på en hemsida att när personen fotat makro hade hon alltid f22. Man får så mycket ljus på koncentrerat område att man kan ha så liten bländare. Det är också ett måste då skärpedjupet minskar med makroobjektiv. Med bländare 16 ska avståendet blixt - objekt vara cirka 60 cm och med f22 45 cm. Tänk på att centrum av bilden ska vara vid punkten i sökaren, inte vid krysset.

När man fotar makro är det inte lika viktigt att man har en kraftig blixt efter som även en svagare orkar lysa upp ett koncentrerat område. Ska man dock fota vidvinkel är det viktigt att man har en kraftigare blixt samt att den har bra spridning så det inte blir för stora exponeringsskillnader i horisontalled, lust i mitten och mörkare utåt kanterna.

I augusti 2003 åker vi till Egypten och där tror vi att vi kan klara oss mestadels med ISO100 film så vi ska nu testa ISO100 film i Sverige för att se hur det blir här. Utifrån det kanske vi kan dra några slutsatser om vilka inställningar som kan vara lämpliga i tropiskt vatten.

Djup 10,5,<5 meter

Avstånd: 1, <1 m

Objektiv: 35mm

Film: Fuji Superia ISO 100

Mål:

• Testa ISO 100 film och se vilka inställningar som kan vara lämpliga i Vättern samt i Egypten.
• Ta bilder på varandra på 10, 5 m samt en del CloseUp
• Testa diffusorn för att få mindre backscatter och mindre överexponerad förgrund.

Resultat:

• Diffusorn gjorde ingen märkbar förbättring med 35 mm objektivet.
• Vi har även lyckats komponera bilderna på ett lurigt sätt. Vi har kapat huvudet på varandra. Först trodde vi att vi antingen båda fått hjärnsläpp och tittat i fel ram i viewfindern eller att det något fel på den. Förklaringen var att vi stött på parallaxproblemet. Vi har även tidigare kapat lite av huvudet men då bara trott att vi inte riktigt riktat kameran rätt. Nu vet vi vad det beror på och kan kompensera för det genom att rikta upp kameran lite ju närmre objektet vi kommer.

Djup 10,5, <5 meter

Avstånd: 1, <1 m

Objektiv: 16mm

Film: Fuji Superia ISO 100

Mål:

• Testa ISO 100 film med vidvinkel för att se vilka inställningar som kan vara lämpliga i Vättern samt i Egypten.
• Vi testade även diffusorn samt nya makroobjektivet.

Resultat:

• Även här har bilderna blivit konstigt komponerade på grund av parallaxfelet.
• Annars tyckte vi att vi fick bättre bilder med diffusorn på än utan. Det blev bättre balans i bilderna.
• Makrobilderna blev sådär med skärpan. Vi använde f16 och f22 med 1/60.

Det var som väntat väldigt svårt att dra några direkta slutsatser om vilka inställningar som är bäst i Vättern och i tropiska vatten. Det enda vettiga är nog om man oavsett plats och filmkänslighet börjar med f8 och 1/60. Man får sedan testa och se om kameran varnar för underexponering och då öka bländaren eller om den inte gör det minska tills man får varningen så man vet vilken bländare man ska använda. Vi försöker hålla oss till 1/60 så långt det går.

Det var ju inget problem att använda ISO 100 i Vättern som vi först misstänkte. Dock kan vi rekommendera ISO 400 om man är nybörjare. Vi tycker inte heller än så länge att ISO 100 filmerna har gett bättre bilder än ISO 400 filmerna har gjort. Vi kan inte se bättre kontraster eller högre färgmättnad. Vi frågade om det där vi framkallar bilderna och de sade att dagens ISO400 filmer är så pass bra och framkallningstekniken gått så mycket framåt att man först skulle se någon större skillnad om man förstorar upp bilderna till format större än 20x30 cm. ISO400 duger alltså perfekt till fotoalbumet och man får då också en större felmarginal kontra ISO100 film vilket kan vara bra som nybörjare

Något vi märkt tack vare manuell laddning av film är att man får oftast ut fler bilder än vad som står på filmen. Vi har som mest tagit 42 bilder på en 36-bilds film. Nackdelen är dock att kopieringsmaskinerna inte verkar fixa alla bilder så vi tar nu inte mer än 1-2 mer än vad som ska finnas för att inte bli besvikna över uteblivna bilder.

När vi åkte till Egypten hade vi bestämt oss att gå på vad vi kommit fram till under våra tester i Sverige och försöka variera så lite som möjligt. Vi bestämde att sätta tiden till konstant 1/60 och istället variera bländare. Detta var lyckat till 90 % men vissa motiv som fiskstim och liknande hade krävt 1/125 för att inte få rörelseoskärpa. Vi använde ISO400 till 16mm eftersom man då är mer beroende av dagsljus och ISO100 till 35mm och CU då man mest utnyttjar blixtens ljus. Killen på labbet tyckte dock att vi kunde ha använt mer ISO400 film eftersom bilderna ofta var lite underexponerade. Detta borde bli bättre när vi får på en blixt till samt utnyttjar kameran och blixten 100% rätt.

När vi använde 16mm objektivet startade vi med f11 och 1/60 och kontrollerade underexponeringslampan i kameran och justerade till rätt bländare.

När vi använde CU hade vi alltid f16 eller f22 och förlitade oss på att blixtljuset skulle räcka till. Det fungerade bra.

När vi körde 35mm startade vi med f11 och 1/60 och kontrollerade underexponeringslampan i kameran och justerade till rätt bländare.

Vi är mycket nöjda med våra bilder med tanke på att vi fotat så pass lite under vatten och inte hunnit lära oss utnyttja utrustningen optimalt. Att vi aldrig fotograferat i tropiska vatten underlättade ju inte heller. Vi längtar redan efter nästa resa då vi förhoppningsvis ska ha lärt oss kameran ytterligare så vi kan ta bättre bilder.

Det fanns vissa fel som återkom på våra bilder. Bland annat tyckte vi blixten träffade för nära vilket kan bero på att vi legat på fel avstånd i förhållande till vad den var inställd på. Vi ville dock vara säkra på att inte markeringarna på blixtarmen visade galet. Vi satte fast en ficklampa på blixten och genomförde två scenarier.

Objekt på 1 meters avstånd. Dvs verkligt avstånd 1,25 m. Om man lägger sig 1,25 meter från väggen och kollar genom sökaren så träffar inte strålen från ficklampan krysset i sökaren förrän blixten är riktat på drygt 2 m. Alltså måste blixten träffa för tidigt som vi tyckt.

Objekt på 0,5 meters avstånd. Dvs verkligt avstånd 0,63 m. Om man lägger sig 0,63 meter från väggen och kollar genom sökaren så träffar inte strålen från ficklampan krysset i sökaren förrän blixten är riktat på drygt 1 m. Alltså måste blixten träffa för tidigt som vi tyckt.

Det vi måste testa nästa dyk är att rikta upp blixten. Sätt den på 2m när man fotar på 1m och på 1m när man fotar på 0,5-1m och sätt den på 0,6m när man fotar 0,3m-0,5. Vi ska sätta fast en undervattenslampa på blixten för att se att den är riktad rätt nästa gång vi dyker.